New York's a jungle
Så, idag var det istället dags för min första dag på Sophomore. Tog Q vid tolv (då jag missade B med cirka två sekunder som vanligt) och var at the office vid halv ett där jag träffade Leah (allt-i-allo) och Madeleine (co-designer med Chrissie) som välkomnade mig och put me to work direkt. Sorterade 140 tie-dye t-shirts i storlek och men's/women's i någon timme då Leah och Madeleine gick på lunch (då ett bud även kom och lämnade kläder som Whitney Port använt i något MTV-relaterat, kanske ett the City-asvnitt). Undertiden kom Erina, ytterligare en intern, och vi bundled up t-shirtarna, lade dem i boxar och bara satt och snackade. Sedan var det dags att gå och köpa en box, seala envelopes, shippa lite grejer och det var det. Förresten bar Alexa Chung Sophomores grejer vid nåt event häromveckan när hon DJ:ade. Coolt.
Har otroligt dåligt samvete då min kära syster fick vänta på mig under de timmar jag jobbade. Trodde nämligen att jag bara skulle in och konfirmera mitt schema för att därefter få gå för dagen. Men icke. Nästa jobbdag är på torsdag och då ska de ha någon casting har jag för mig..
Inte så intressant uppdatering men sånt är det.
Bye bye!
Från Sophomores lookbook för Spring 08
Yo bro
Jonte är allt annat än seriös på den första bilden (för er som nu trodde det..) men för att väga upp att jag skämmer ut honom offentligt kompenseras detta med bilden ovan. Den kända je ne sais qoui-coolheten han utstrålar (?) är inget average Joe föds med direkt.. .. ...
Tack ni som kommenterar!! Det är för er jag bloggar. Och Jonte, dina kommentarer ger mig och Emma magknip.
Miss y'all, love y'all /Bella som uppenbarligen föddes med samma blod som Li'l Kim
Zapped
Brunchen följdes av en promenad till Central Park där vi satt någon timme och kommenterade folk (det är till och med lättare här än på Kullagå) medan vi, och 95% av den svarta befolkningen i New York, lyssnade på nån konsert som hölls 100 meter bort med okända (well okända för mig, men sen är jag inte heller någon R'n'B-lyssnare) R'n'B-singers. Eller vad sägs om Ginuwine, Joe och Chico DeBarge?.. Efter en av artisterna sjungit tio låtar kom det en låt som både jag och Emma kände igen och vi trodde att vi äntligen kommit på vem sångaren var. Fem sekunder senare förstod vi att det var en Michael Jackson låt han sjöng som tribute till Thriller-killen. Tog subwayn hem, köpte varsin fro-yo och åt vattenmelon. Ja, that's about it. Emma är duktigare på att skriva utförliga rapporter. Emmanewyork.blogg.se är hennes fyndiga adress.
Imorgon börjar mitt internship på Sophomore (sophomorenyc.com). Är jätte-excited, men nervös då jag vet att jag inte är lika LES-cool som de anställda. Chrissie (ägaren) är nämligen bundis med Peaches Geldof, Cory Kennedy och så delar hon lägenhet med medlemmar från The Virgins... Ska nog skippa mitt rosettdiadem, á la 10-årig skolflicka, imorgon.
High Line Park
DvF. Såg inte Whitney eller Olivia. Trodde de jobbade day and night sju dagar i veckan!...
Här satt vi och sågade folk. Finns också ganska mycket man kan kommentera om Emmas uttryck på denna bild.. Till höger i bild ser vi Bob Marley med Alanis Morisette och deras cart överfull med stickade dukar, typ.
Hujedamig vad det blixtrar och åskar. Bäst att lyda mammas gamla råd om att stänga av datorn. Tjo!
Okey, okey, okey
Inleder detta inlägg med ett försvarstal: är så ofantligt (?) trött på kvällarna när klockan börjar närma sig tio, något jag tror kallas för jet-lag. Förra året var jag jet-laggad i inte mindre än tre månader (kan ha berott på barnpassningen men vad vet jag..), så får hoppas att jag blir av med det snabbare this time. Men ja, därav avsaknad av inlägg igår.
Ja så var jag åter tillbaka i staden med en luftfuktighet som överstiger den tillåtna EU-nivån. (Nu tror jag dessvärre inte att New York är medlem i denna union...). Även tveksamt om EU har en regel om luftfuktighet, men när de bestämmer storleken på jordgubbar så undrar man.. Anyhow, igår satte jag och Emma på oss vandrarkängorna: Emma hade fotriktiga Converse och jag ett par flats med 0,5 cm sula. Emma fick ett par vattenblåsor och en uppskavd häl, jag har en deformerad lilltå. I alla fall (!) så bestämde vi oss för att promenera från huset ner via Atlantic Ave, genom Brooklyn Heights, över Brooklyn Bridge, genom TriBeCa, China Town, SoHo och så avslut vid Bleecker St Park i The Village med varsin fro-yo från Yogurtland. Detta paradis. Även en otroligt viktig skildring jag just gjorde med alla område vi passerade igenom.. Mötte upp med Malin och hennes bror utanför Yogurtland, och gud vad kul det var att se Malin igen! Samma gamla härliga, roliga, genomsnälla Malin. Vi hade matlagningskvällar när jag också var au pair och varenda rätt innehöll fetaost..
Vi gick through en marknad på Bleecker och vid sextiden tog jag och Emma subwayn (som såklart inte gick på sina vanliga stops, what else is new..) hem till Park Slope. Väl där köpte vi wassermelon, 2 liter Sprite 0 och så beställde vi hem caesar salad från Miracle Grill samt grilled halloumi från Helios. Sjukt gott. Kollade en massa gamla bilder (min favorit är den på min bror när han varit hårmodell och visar resultatet genom att stå och hålla en Kalles kaviar-tub bredvid sitt ansikte. Likheten är slående), och såg Fool's Gold. Eller ja, jag somnade om vartannat.
Idag ska vi kolla lägenheter åt Steffi som flyttar hit i augusti för att plugga på FIT i två, eller fyra, år. Sjukt imponerad och grattis så mycket! Har redan grattat men nu finns det alltså i bloggform. Lägenheterna ligger i Chelsea, så om turen är på vår sida kanske we bump into Ed och Chace.. Nu ska jag koka te (vanilla chai som jag saknat) och sedan ska vi hit Manhattan. Och nej, vi ska absolut inte gå in idag.
Jag ser alltid så naturlig ut framför kameran och varierar verkligen mina ansiktsuttryck. Underbart.. 
Emms melting haha
Killer heels har fått en ny betydelse..
Något jag finner irriterande är när folk skriver "25 år ung". Folk förstår att personen i fråga är ung även när de skriver "25 år gammal" så varför ändra ett fungerande uttryck? Vet inte hur jag kom att tänka på det..
På återseende!
Voila
Såhär såg alltså mitt rum ut 1.30 am inatt och en timme senare somnade jag. Vid 4.30-tiden var det dags för uppstigning. Woho!
Jodå så att..
Två månader gick snabbt. Har inte ens packat hälften än och lämnar för Kastrup om några timmar. Alla kan vi inte vara lika duktiga på att packa som Jossi. Surrealistiskt att jag är i New York senare idag. Längtar något otroligt - både efter att få träffa min syster, the Postmans, vänner och så efter staden i sig. Såklart. Det känns som att flera år, inte två månader, har passerat sedan jag sa hejdå till the Postmans med frasen "See you soon!". Nu är det "soon" här: tiden bara rusar förbi. Jag är alldeles för absent-minded i denna minut för att skriva något klokt.
Tack ni som hört av er! Det viktiga är inte att ni vet vilka ni är, utan att jag vet vilka ni är.
Later!
Kockskolan del 1
Mamma och pappa är i Båstad och kollar tennis så jag och Jonte härjar vilt här hemma... Han kom hem från träningen för ett tag sedan och var såklart hungrig, och som ur magi stod mat färdig på bordet en halvtimme senare.
Han har lovat mig en Koenigsegg.
En närmre titt. Stekt focaccia med halloumi, kycklingfilé och räkor. Mums.
Perfection
